Lugna gatan

Jag har en riktigt lugn och mysig helg nu. I fredags var vädret sådär osannolikt julkortsvackert - klart och kallt, och snöfallet var så fint att det mest såg ut som om luften glittrade.

Igår åkte jag och M ut till ikea. Vi åt lunch (graaaavlax!), strosade runt och fantiserade om framtida hem, och köpte lite småprylar, typ värmeljus och en kökskniv som faktiskt är vass. På kvällen hade jag en väldigt lugn och mysig tjejmiddag med K och N. Jag repriserade den där morotsbean, som vi åt med kycklingfilé som bakades i ugnen med bara lite olja, salt, peppar och färsk basilika, och så sallad till. Så skönt, bara en massa stillsamma, intressanta samtal.

Idag diskar jag sakta men säkert allt sen igår - tvärstopp i avloppet i köket, och jag har tummen mitt i handen. Ska ringa fastighetsskötaren imorgon. Snart ska jag på julmarknad, och sen ska jag göra lite julgodis, gå på adventsfika hos en granne och göra långkok till middag. Man behöver såna här helger ibland.

Morgondagens charmiga lunchlåda

Älgfärsköttbullar som M har gjort, och suuupergod morotsbearnaise enligt receptet i senaste Buffé. Det blir lite som sås och lchf-vänligt rotmos i ett. Ser redan fram emot det trots att jag just åt det till middag, haha.

Fattigmansmat

Nu är jag sådär stressad igen. Eller fortfarande? Och pank. Men! Brist på pengar måste inte betyda tråkig mat. Ägg går som bekant att variera i all oändlighet, och som tur är för mig gillar jag korv. Jag vet att korv inte är det nyttigaste med alla konstiga tillsatser och så, men det är gott, billigt och mättande. Veckans favoriträtt är stekt prinskorv med coleslaw, enligt det bästa coleslawreceptet jag hittills har lyckats åstadkomma:

Strimla så mycket vitkål du tycker att du vill ha till en portion och hacka 4-5 skivor saltgurka. Blanda ner en matsked majonnäs och någon tesked senap i detta. Gott!

Idag började jag dagen med att simma en halvtimme och sedan basta. Så skönt! Det ska jag definitivt göra oftare.

Ceremoniellt

Här inne ska jag befinna mig imorgon eftermiddag. Jag ska vara iförd svarta strumpor, svarta skor som täcker tårna, hellång svart klänning med blygsam urringning och breda axelband, långa vita handskar och vit studentmössa, och jag ska stå rak i ryggen och hålla en skittung flagga. Det är nämligen professorsinstallation imorgon och under ceremonin i universitetsaulan ska alla nationer representeras av en fana med tillhörande bärare (jag, i Göteborgs nations fall) samt en marskalk. Jag har precis varit på övning och fått en helt ny respekt för fanbärare. Jädrar i min lilla låda så den där fanan väger. Men ooo så COOLT det ska bli att få se ceremonin! Jag är löjligt fascinerad av allt ceremoniellt och akademiskt, och att få se la creme de la creme ägna sig åt den sortens aktivitet gör mig lite högtidlig och pirrig till sinnes.

Nu ska jag vila och läsa uppsatser lite sådär halvhjärtat inför seminariet imorgon. Kommer att bli en riktigt körig dag. Åstadkom supergod kyckling till middag med smak av apelsin och rosmarin (Ja, Birgitta Höglund är min hus(köks)gud), som jag åt med lite hyvlad squash som jag lät puttra med de sista minuterna, så energi- och njutningsmässigt är förutsättningarna inför morgondagen goda.

Barbariskt

Igår var jag på lambskallegasque på Gotlands nation. Den här festen har gått av stapeln årligen i nästan 60 år och går enligt gotlänningarna ut på att fira allt gotländskt. Man sjunger gotländska sånger (på gotländska) och utbringar skålar för Gotland, och maten är minst sagt i centrum. Förrätt var någon röra på toast, dessert var saffranspannkaka med grädde och salmbärssylt, och huvudrätt: lammskalle med rotmos. Man får helt enkelt en halv lammskalle som har griljerats och ugnsstekts. Ingen hjärna, men ett öga får man och tunga om man har tur. Jag åt kinden - den smakade lamm - men kunde inte med att äta tungan (den såg så väldigt mycket ut som en tunga) utan gav den till en bordsgranne. Det värsta var dock gotlandsdrikkun - hemjäst mjöd, typ - som serverades till i väldiga mängder. Ingen visste riktigt hur stark den var, och vad den än innehöll tålde jag det inte. Stapplade hem rätt tidigt med den värsta huvudvärken jag har varit med om.

Nu har jag och M ätit riktig pyttipanna till middag. Det fanns en snutt falukorv i kylen, och en stump av den där tjälknölen, och lite paprika och vitkål, så jag tärnade och stekte alltihop och så åt vi det med inlagda rödbetor och en klick creme fraiche. Inte illa. Nu blir det filmkväll.

Ge mig jul!

All den här snön framkallar en massa myskänslor. Jag tittar tvångsmässigt på julpynt i affärerna, igår bakade jag saffransrutor (utnyttjar M för att ha någon att baka åt), och middag igår blev blomkålssoppa. Öhh, jaha, blomkålssoppa, tänker ni då, hur är det juligt? Det är det inte. Nej. Men len, krämig blomkålssoppa liksom skriker höstrusk utanför och levande ljus-mys i mitt kök. Dessutom väldigt enkel mat: blomkål och lite lök frästes i smör på hög värme och kokades sedan i mjölk och lite buljong, och så mot slutet medan jag mixade den slät blandade jag i philadelphiaost och kryddade med salt, peppar och muskot. Lite hårdstekt bacon strösslades på för mer matighet.

Och nu på morgonen läste jag det här! Jag älskar jul på Liseberg! Jag veeet att det är hopplöst konstruerat och kommersiellt och bara går ut på att få mig att köpa tokdyrt julgodis, men jag erkänner villigt att det funkar. De har mig på kornet! Dofterna, ljusen och stämningen golvar mig totalt. Tyvärr lär det inte bli något jul på Liseberg för mig i år, men jag får väl strosa bland de upplysta träden vid Fyrisån och fantisera...

Höstigt. Eller vinter?

Nu har de börjat ställa fram pepparkaksburkar och tuber med blåmögelost bredvid varandra i mataffärerna, och detta inspirerade dagens lunch. Jag är en av dem  som älskar den där kombinationen (Faktiskt så älskar jag pepparkaksaktiga kryddor i allmänhet. Och blåmögelost.), men den är ju inte så himla lchf. Min lösning på detta blev blåmögelostfyllda pepparkakscrepes (1 portion):


Vanlig pannkakssmet på 1 dl grädde, 2 ägg och 1/2 msk fiberhusk smaksattes med 1 tsk pepparkakskryddblandning. Av detta stekte jag två rejäla pannkakor (givetvis i smör), klämde ut en ordentlig klick whiskyblåmögelost (från tub) på varje och rullade ihop. Klart!

Veckans andra experiment är tjälknöl. Jag åt riktig tjälknöl på älgstek en gång och det var så himla gott! Nu hade jag en kalvstek på ett drygt kilo i frysen och bestämde mig för att testa. Jag la den djupfrysta köttabiten på ett galler över en ugnsfast form i ugnen, och satte den därefter på 100°. Steken fick stå där inne hela natten. På morgonen kokade jag upp 1 liter vatten, 1 dl salt, 1 msk socker, 7 vitpepparkorn, 5 kryddpepparkorn och två lagerblad. Denna lag hälldes över i en bunke där jag också sänkte ner steken, och så täckte jag över och ställde alltihop vid ett öppet fönster (det fick inte plats i kylen). Där fick det stå och dra i drygt 4 timmar, och nu ligger min kalvtjälknöl i kylen och väntar på att användas till pyttipannor, gratänger och och diverse snabba luncher och mellanmål. Har ni tänkt på att kalla köttskivor kan användas som bröd, med pålägg på?

Måste tipsa om mitt nya favoritte också! Mitt paket med Yogi Tea rooibos tog slut, så jag chansade lite sådär äventyrligt på ett paket Yogi Tea licorice istället. Och så himla gott! Kommer ju att ta slut på nolltid.

Så här skulle man må när man mår som sämst

Har haft världens bästa helg. Jag och större delen av gänget som jag var klubbverkare med (studentämbetespryl) hösten 2006 lånade en stuga i Gästrikland tillhörande föräldrarna till en av oss och bara hängde - mycket lagande och ätande av mat, promenerande och springande på olika loppis. Så kravlöst, inga väckarklockor eller planer som är huggna i sten.

Efter frukosten igår förmiddags satt vi en bra stund och myste i soffan med raggsockar och fredagens tidning innan vi masade oss ut i världen.

När vi väl kom iväg åkte vi till Ockelbo, ni vet där prins Daniel är uppväxt. Det kändes lite coolt att kunna säga att man hade varit där. Ockelbo kyrka stack liksom ut som ställets medelpunkt, så vi gick in där för att ta en titt. Ljus, vacker och enkelt dekorerad kyrka. Som om vi hade kallat på henne dök en tant upp med en fikavagn och bjöd oss, och så blev det spontant kyrkkaffe. Mysigt.

När vi kom hem, lagom trötta och nedtyngda av loppisfynd (de har inte bara en kyrka i Ockelbo, utan ett loppis också), tog vi en promenad runt den stilla, frusna lilla sjön i närheten innan vi läste en stund och började laga middag. Mer pretentiöst än så behöver det inte vara.

Även om det kan bli glest mellan gångerna vi ses nu för tiden känns det fortfarande så naturligt varje gång, som om ingen tid alls har gått. Och ändå har allt hunnit hända. De pluggande partybrudarna jag lärde känna för fyra år sedan har blivit kvinnor, det känns så tydligt. Vi är kvinnor. Mina vänner är kloka, starka, begåvade, insiktsfulla och vackra, och med dem kan jag sjunga med till musiken på bilradion, samarbeta i köket och ha engagerande samtal om allt mellan fondsparande och bajs. Med dem kan jag skratta tills jag tappar andan eller läsa i tystnad, och de får mig att må bra, hur banalt det än kan låta. Jag är så gränslöst glad och stolt över att få ha dem i mitt liv, och över att få finnas i deras. Nu är jag redo för världen på ett sätt jag sällan är vid den här tiden på året.

Halloween

Jo, jag har ju snaggat av håret. Sjukt skönt! Inga mer bad hairdays, örhängen och ögonmakeup kommer fram mer, och vad jag än tar på mig ser jag lite edgy ut sådär :) Dessutom var det ju perfekt att klä ut sig till vår käre statsminister på halloween. Utöver de där feta ögonbrynen och skäggskuggan hade jag slips, kostymbrallor och en liten moderatlogga på skjortbröstet. Många sa att jag hade lyckats med läskig utklädnad.

Det kändes ju då ganska klockers att M, med sitt tjocka mörka hår, skulle vara Mona Sahlin. Fantastiskt.

Nu ska jag gå och ta ut strömmingslådan, som ska förse mig med ett par luncher, ur ugnen.

Vilsam matlagning

Jag har skrivit hemtenta hela dagen, och då tycker jag faktiskt att det är skönt att laga mat på kvällen. Det är meditativt. Jag gjorde ost- och sesambröd och leverpastej som jag åt till kvällsmat, och nu står en pumpapudding i ugnen. Den är som en amerikansk pumpapaj, fast utan pajskal och socker. Här kommer recepten:

Bröden: gjordes enligt Birgittas recept.

Leverpastejen:
ca 400 g ungnötlever skars i bitar och stektes i smör tillsammans med vitlök och schalottenlök. När levern var genomstekt mixade jag den med stavmixer med lite salt&peppar, en skvätt grädde och mer smör.

Pumpapudding:
En liten butternutsquash skars i ganska stora bitar och lades i en microugnsäker form med lite vatten i botten, och fick stå i micron på högsta effekt i 10 minuter. Sedan gröpte jag köttet ur skalet och mixade det till puré. I purén mixade jag ner 4 ägg, 2 1/2 dl grädde, 2 tsk pepparkakskrydda och 1/2 tsk malen muskot, hällde det i en springform, och nu ska den stå i ugnen i typ 45 minuter, 160°. Tror att det kan vara riktigt gott med lite hårdstekt bacon eller fläsk till den här puddingen. Imorgon ska jag ha en bit i lunchlådan, jämte en leverpastejmacka.

Fin helg i Göteborg

På bilden är jag och min lille bror! Vi spenderade en heldag tillsammans med pappa, promenerade, fikade och pratade en massa. Så härligt. Jag hann med att umgås en massa med min lilla mamma också, och satt en kväll och pratade med farfar och L, och jag var ute och åt middag och tog en regnig promenad med D. Ihop med middagen och teatern på fredagkvällen var den här helgen nog bättre för min fysiska, psykiska och emotionella hälsa än alla ägg och c-vitaminer i världen :)

Restaurangen Biljardpalatset, där jag åt med D, var dock värre. Först tog de så lång tid på sig att se oss att jag gav upp och gick till baren för att be om menyer. När vi väl fick beställa var allt bra - det gick att beställa hamburgare utan bröd, och servitrisen gick beredvilligt med på att byta ut pommes frites mot cole slaw (som fanns som tillbehör till andra rätter på menyn), maten dröjde inte alltför länge, och den smakade gott. Men på notan hade de lagt till 10 kr var extra för cole slawen! Illa, när jag egentligen inte hade lagt till något extra utan bara bytt ut, och till och med tackat nej till att ta något istället för bröd. Tur det, jag hade väl fått betalat för det med.

2 år!

Idag hade jag och M vår 2-årsmiddag! Vi åt utskuren biff med sallad och hemmagjord (ja, från scratch! Jag är så stolt!) bearnaise, och till efterrätt äppel- och vaniljpannacotta med kanelrostade solrosfrön, och så en flaska gott rött till. Efteråt gick vi och såg Anna Karenina på stadsteatern. Så mysigt! Verkligen vad som behövdes efter en vecka som denna. Nu ska jag strax hoppa i säng, men först ska jag dela med mig av bilder och recept. Kram på er!

Köttet (utskuren biff) kryddades helt enkelt med salt&peppar och stektes i smör. För såsen hackade jag 4 små schalottenlökar och la i en kastrull tillsammans med några krossade vitpepparkorn, en massa dragon, 1 dl vatten och 1/2 dl vit balsamvinäger. Detta fick koka tills det krympte ihop till typ hälften. Då silade jag över vätskan i en ren kastrull som jag lät stå i vattenbad (hett men inte kokande) medan jag vispade ner 6 äggulor, en och en. Fortsatte vispa en stund och hällde efter en stund ner 300 g smält smör i en tunn stråle. Viktigt att inte sluta vispa förrän all äggula och smör är nerblandat! Tillsatte lite mer dragon, mest för syns skull, och så var det klart!

Till de här två portionerna la jag ett gelatinblad i blöt och kokade under tiden upp 2 1/2 dl grädde med ett litet äpple skuret i bitar och lite äkta vaniljpulver som fick puttra tills äppelbitarna var riktigt mjuka. Då mosade jag ner dem i grädden och silade sedan över alltihop i en skål. Gelatinet blandades ner i den silade vätskan, och så hällde jag över det i mina älskade Efva Attling-glas och lät stå i kylen över natten. Toppingen är solrosfrön som rostades i ca 20 minuter i 125° i ugnen, blandade med en massa kanel och kardemumma och lite, lite honung. Det blev en riktigt god efterrätt. Nomnom.

Mustig, höstig kycklinggryta

Ca 400 g kycklingfilé, en hackad schalottenlök och två stora blad savoykål (strimlade) stektes i en rejäl klick smör och kryddades med salt&peppar tills kycklingen var genomstekt. Då tillsattes 1 dl grädde, 1/2 dl creme fraiche, ett par matskedar tahini och en tesked sambal oelek. Detta fick puttra ihop några minuter, och mot slutet tillsatte jag ett par nävar färska lingon. Kombinationen tahini, lök och lingon var en otippad succé. 

Lchf - räddaren i nöden

Just nu förstår jag av hela mitt hjärta folk som går in i väggen. Hur i hela friden skulle man kunna sluta köra 120% när man har börjat?

Idag gick jag upp 6, gick till gymmet på spinningpass, satt och pluggade sådär 40 minuter innan jag gick till jobbet, jobbade 9-timmarspass, hem, äta rester till middag och försöka plugga lite till.

Imorgon ska jag upp 6 för att hinna gå till gymmet och plugga lite före körlektionen, och sedan ska jag direkt iväg och träffa min studiegrupp i skolan och sitta typ hela dagen och plugga.

Då är det tur att det går att vispa ihop två ägg och en skvätt grädde, hälla i stekpannan över en brynt klick smör, slänga på lite ostskivor och strimlad salami, och så hokus pokus har man en mättande lunch att lägga i matlåda tillsammans med lite vitkålsstrimlor (för att få med c-vitamin)!

Oj så jag behöver komma ner till min kära västkust för lite kravlöst umgänge med familjen.

Skön lördag

För några veckor sedan när jag och M var ute och promenerade hittade vi en femhundring i en vattenpöl. Bara sådär. Inte en människa i närheten, så det var ju omöjligt att veta vem som precis hade blivit lite fattigare - så vi plockade upp den. Vi bestämde oss rätt snabbt för att göra någonting kul med den i samband med vårt 2-årsfirande, och i början hade vi ett lyxigt restaurangbesök i tankarna. Fast det blir liksom så krystat, så styrt med sånt man gör bara för att det är meningen att det ska vara romantiskt.

Efter lite funderande blev sedeln en utflykt till Stockholm. Den räckte precis till dit- och hemresa, lunch på max (haha, romantik på hög nivå, men deras low carbburgare är faktiskt väldigt god) och en bit närproducerad blåmögelost med kryddig äppelkompott till på Ekoteket. Däremellan strosade vi bara omkring, kikade i intressanta affärer och körde in ansiktet i varandras nackar i rulltrappor. Så skönt att komma utanför uppsalabubblan ibland! Perfekt present.

Väl hemma blev det lammgryta (med lite färska lingon strödda över) till middag. Lammköttet var "grytbitar", det vill säga udda bitar med rätt mycket ben och fett. M var inte superentusiastisk, men jag har saknat lamm. Och jag fick testa benmärg för första gången.

Nu är det yogite på rooibos och plugg som gäller.

Oöppnad

Var på kurs för jobbet idag - en heldag, och lunch skulle ingå. Jag befarade typ baguetter och pastasallad och tog därför med mig min ständiga snabblösning - en påse nutisal macadamias (de med 2 g kollisar per 100 g). Arrangörerna överraskade dock med att ta med oss på lunchrestaurang där vi bjöds på buffé, så lunchen blev två färsbiffar med svampsås (som jag smälte ner lite smör i, lyckligtvis hade de äkta smör) och lite kålsallad och nötpåsen förblev oöppnad. Fikat, ostfralla och kanelbulle, fick följa med hem i väskan och agera blodsockerkick inför fotbollsträning för M. Jag är student! Ger man mig gratis mat kan jag inte med att tacka nej. 

Nu ska jag på spinning, och efter det ser jag fram emot rostbiffrester med lite coleslaw och en klick cream cheese med svampsmak.

Helstekt rostbiff med savoy-coleslaw

Ännu en maträtt testad som jag aldrig har lagat innan men varit nyfiken på: kött som helsteks långsamt i ugn. Rostbiff var billigt den här veckan, så jag knep en bit på sådär 800 g. Den saltades och pepprades och bryntes i smör innan jag lät den ligga i ugnen i 125° i 1,5 timme, och den blev alldeles lagom rosa. Jag föredrar verkligen nöt framför fläsk, och det var skönt med lite omväxling mot de där sega karrékotletterna som aldrig tar slut i frysen... Räckte gott som middag åt mig och M idag, och en portion var imorgon med.

Till det åt vi coleslaw på strimlad savoykål och grovriven morot som geggades ihop med creme fraiche, majonnäs, salt och peppar. Både köttet och kålen hade en del tuggmotstånd, så det här är nog en bra rätt om man tenderar att äta för fort...

Och den där sittningen på fredag blir inställd. Tyvärr. Nåja, det blir någon annan gång.

Hej vad det går

Så är man plötsligt mitt i terminen. Konstigt. Fast det gör inget, för det mesta verkar gå min väg, eller vad man ska kalla det. Har sökt ett par jobb och en miljon kurser för nästa termin (för alla eventualiteter), fått tillbaka hemtentan med tillfredsställande besked och övningskört för första gången sen jag var 16. Det gick överraskande bra, det där med att hitta dragläget så man faktiskt får köra lite. Kul.

Dessutom finns det mycket att se fram emot! Nu till helgen ska jag, E och I arrangera en liten sittning på nationen. Tanken är att själva sittningen, med mat och dekor, ska ha mexikotema medan gästerna ska ha turisttema. Alltså blir de turister i Mexiko. De här ideerna kläckte vi under nyårsfirande på Cozumel, årsskiftet 09/10. Mitt i allt plugg ska jag klämma in några timmar på torsdag kväll när jag ska baka en traditionellt mexikansk kaka och lägga fisk i marinad. Bilder och rapport kommer :)

Helgen därpå firar jag och M 2 år! Tiden har bara flugit. Vi ska äta lyxig lunch på något uteställe, och så gå på teater på kvällen, och bara mysa. Det känns som om vi har förtjänat att fira lite. Dessutom ska jag till Göteborg en sväng den helgen och träffa nära och kära, och det längtar jag också efter.

Och sen är det jul! Haha, jag vet att det är aslänge kvar, men jag känner mig svältfödd på syn-, hörsel- och doftintrycken av svensk jul efter förra årets firande i Kalifornien. Tittar redan på julmat jag vill provlaga (leverpastej, och kål- och ostpaj, och julgröt på bovete!) och fantiserar om julmusik, julmarknader och ljus överallt. Åhh!

Avslutar med några bilder från förra jul och nyår.

Jag med mina tyska rumskompisar A och B. Sånt här pysslar man med på julafton i södra Kalifornien.

Vårt väldigt mångkulturella julbord...

...och dess svenskaste inslag!

Jag och E beundrar den helt overkligt turkosa Mexikanska Golfen

Jag och I på terassen utanför vårt rum på vandrarhemmet på Cozumel

Nyårsafton med frozen margaritas!

Ja.

Inför veckan

Som vanligt får laxen jag köper hem förvandlas till lunchlådor, eftersom M inte äter fisk och lunchlådor tenderar att ätas utan honom. Den här veckan förvandlades den till tre rejäla laxburgare:

Två laxfiléer, några skivor saltgurka, ett ägg, någon matsked fiberhusk, lite svartpeppar och en bit getost, vitmögel och kryddad med kummin (inköpt på bondemarknaden i fredags) kördes ihop med stavmixer till en smet som formades till burgare och stektes gyllenbruna i generöst med smör. 

Kommer att lägga till tillbehör av något slag precis innan jag lägger ner den i väskan, för det här ser ju lite klent ut. Även om just den här burgaren har fått äran att trona ovanpå det som ska nära mitt intellekt de närmaste veckorna. Inte bara kroppen behöver mat.

De senaste dagarna i matbilder

Det här är resultatet av filbunken jag satte för några dagar sedan. Det blev sådär, inte så tjock och krämigt som jag minns. Kanske borde ha hällt upp den i mindre skålar istället? Smakar helt okej i alla fall.

Igår var jag på trerätters nere på nationen. Förrätt var sushi och tunnbrödssnittar med rökt lax och kapris. Jag åt faktiskt sushibitarna med ris och allt, men kände att min gräns gick vid bröd - där uppvisade jag dåligt bordsskick och dissekerade ut laxen och kaprisen bara :)

Varmrätten var väl inte så lchf, men inte alldeles katastrofal ur den synpunkten heller direkt: laxfilé med wokgrönsaker, teryakisås och lätt creme fraiche franska örter. Jag åt laxen och creme fraicheklicken och lämnade det mesta av grönsakerna. Det var en rejäl filé, så jag blev rätt mätt ändå.

Hjortwallenbergare med brysselkål och kall äppelsås

För några dagar sedan hittade jag hjortfärs billigt på ica, blev alldeles lyrisk och köpte genast ett paket. När jag kom hem läste jag noggrannare och blev lite nedslagen när jag insåg att den här stackars hjorten hade åkt ända från Nya Zeeland... Min strängaste matprincip är att aldrig köpa importerat kött. Fast å andra sidan har jag mest den principen för att de flesta länder har slappare djurskyddslagar än Sverige, och en hjort kan man ju hoppas har fått leva i det fria i alla fall. Man kan som sagt hoppas.

I alla fall blandade jag de här 500 grammen hjortfärs först med 3 äggulor och sedan med 3 dl grädde, salt, peppar och lite sambal oelek. Det låter som asmycket grädde, men när man har blandat smeten en stund (med händerna, i mitt fall) blir det bra konsistens ändå. Jag brynte biffarna på båda sidor i smör i en gjutjärnspanna innan jag lät dem steka klart i ugnen i typ 7 minuter, 150°. De blir mäktiga med all grädde och äggula, så det här räckte till 4 portioner.

Jag serverade med en kall sås på creme fraiche, grov skånsk senap, hackad saltgurka och hackat syrligt äpple - proportioner efter smak - och smörfräst brysselkål. M åt samma sak, fast klyftpotatis istället för brysselkål.

Snart drömmer jag väl om karln på nätterna

Det är fruktansvärt mycket i skolan just nu. Mycket att läsa, mycket inlämningsuppgifter, och framför allt mycket information som ska in - på två månader ska vi möla in i princip allt som har hänt inom sociologin sedan mitten av 1800-talet. Känns det som. Alltså försummar jag bloggen litegrann.

Har dock komponerat tre ganska lyckade recept de senaste dagarna. Lunchlåda för hela veckan är laxpaj, eller kanske snarare laxpudding: två laxfileer klipptes i bitar och lades i en ugnssäker form tillsammans med en halv påse babyspenat och en tredjedels rulle getost. Två ägg, en dl creme fraiche och en dl mjölk vispades ihop med salt, peppar, dill och lite senap och hälldes över laxen, spenaten och getosten. Detta gräddades i 200° i ca 45 minuter. Blev fyra ganska små lunchlådor - idag kompletterade jag med en avocado.

Igår åt jag middag hos en granne, och tillsammans satte vi ihop en väldigt trevlig renskavspanna. En näve färska trattkantareller fick ligga och "vattna av sig" på ganska hög temperatur i en kastrull samtidigt som två paket renskav stektes tillsammans med två små hackade scharlottenlökar i en rejäl klick smör och kryddades med örtsalt, vitpeppar, rosmarin och timjan. När det mesta av vattnet hade förångats från svamparna tillsattes en klick smör även där, samt lite salt. När köttet och löken hade fått fin färg hällde vi över ett par dl grädde och några droppar worcestershiresauce. Detta fick puttra ihop sådär en kvart innan vi tillsatte den nu stekta svampen, smakade av med mer av kryddorna och lade i ett par nävar färska lingon, och så fick det puttra ett par minuter till. Goda smakbrytningar. Räckte som middag till tre personer.

Idag gjorde jag köttgryta på två ganska små karrékotletter som skars i bitar och stektes i smör och kokosfett tillsammans med en finriven vitlöksklyfta, lite grovhackad vitkål och en halv zucchini som hyvlats med osthyvel, samt salt&peppar. När köttet började få fin färg hällde jag över en dl creme fraiche och smälte ner resten av getostrullen. Allt detta fick sedan puttra ihop till en jämn sås. Så himla gott. Getost får vad som helst att smaka himmelskt.

Trädgårdsarbete och kjolar

Har varit hos mina fina morföräldrar i helgen. Det är en sån himla energiboost att hälsa på dem. Standardreceptet för ett sånt här besök brukar innehålla trädgårdsarbete - de har en stor trädgård där de odlar olika grönsaker och blommor, och ibland kräver den mer av dem än deras drygt 80-åriga kroppar tycker att de vill ge. Och jag älskar trädgårdsarbete! Så rogivande. Den här gången skördade jag väldiga mängder äpplen från deras äppelträd och grävde ner lökar inför nästa år. Dessutom innehåller det alltid lugna kvällar där man går och lägger sig tidigt, morgnar utan väckarklocka (fast jag vaknar ändå tidigt), samt en genomgång av mormors garderob.

Hennes kropp är lik min till storlek och byggnad (liten midja, runda höfter) fast jag är längre och har större fötter, så alltså passar alltid hennes gamla kjolar mig perfekt, fast inte skor, och sällan överdelar och byxor med långa ärmar och ben. Varje gång brukar hon ha staplat några stycken hon inte vill ha kvar, ibland överdelar och byxor också, och så befinner jag mig i 50-talsmodehimlen en lyrisk stund. Nu blev det en smårutig dräkt i brunt bestående av kavaj (jättetuff, lite maskulin med breda axlar) och pennkjol, en off-white pennkjol i bomull och linne (fast tillräckligt kraftigt tyg för att ändå passa på hösten) som satt som om den vore sydd för just mina höfter, en glest stickad, löst sittande ylletröja med mjuk polokrage, helt underbar, och en grå ullkjol som typ hade skickats hit från himlen: knälång, väldigt åtsmitande över höfter och rumpa, och så ett plisserat parti nedtill på framsidan som gav den en antydan till mermaid-skärning.

Blev inte så mycket low-carb dock. Jag bestämde mig för att det fick bli som det blev med maten den här helgen. På't igen imorgon.

Ikväll blir det film. Underbara M har lyckats få tag på en film jag har velat se i evigheter.

TV-middag

Fast utan TV. M är hos en kompis, så jag äter middag med laptopen i knät och tittar på en massa klipp och musikvideos som han skulle sucka uppgivet åt om han var hemma :)

Min mat ser som vanligt lite slabbig ut eftersom jag är alldeles för otålig för att anstränga mig med estetiken, men så gott! Älskar när man får smakerna att kännas lyxiga fast maten är både billig och snabblagad. Karrékotlett såldes på ica för typ 30 kr/kg förra veckan, så det där är en sån, stekt i smör och kokosfett och kryddad med örtsalt, vitpeppar och rosmarin. Tillbehöret är fänkål skuren i klyftor och gratinerad i ugnen under ett par skivor grönmögelost som jag köpte till nedsatt pris eftersom det var kort datum. Fänkål och grönmögelost måste ha varit ämnade för varandra!

Världslig aktivitet

Skönt ben- och ryggpass i förmiddags, mellan tidig föreläsning och lunch. Varje gång jag är på gymmet fascineras jag av aktiviteten i omklädningsrummet, särskilt när jag är där tidigt på morgonen när bara såna är där som ska vidare efteråt. Kvinnor kommer in från gymmet eller simhallen, svettiga, ofixade och osminkade (för vem bryr sig om att göra sig snygg för att gå till gymmet om man går dit på morgonen och ska direkt till jobb/skola sen?), och sen börjar processen.

Svett tvättas bort från kropp och hår, shampoo, balsam, ansiktstvätt, dusgel och så vidare som är anpassad speciellt för frissigt hår, tunt hår, fett hår, färgat hår, torr, mogen, ung, fet eller blandad hy, med olika oljor och ämnen som uppges bringa hälsa och skönhet. På med underkläder som är utvalda för att antingen forma eller synas så lite som möjligt under kläderna, eller kanske med en tanke på att senare visa dem för någon? Deo under armarna, lotion på armar, ben och andra delar av kroppen som kan behöva smörjas in, fuktkräm i ansiktet, kanske en speciell ögonkräm och någon liten parfymdutt. På med resten av kläderna som arrangeras noga för att komma till sin rätt, och accessoarer på det. Makeup läggs omsorgsfullt, håret fönas och friseras.

Allt det här görs så vanemässigt att det knappt märks, vare sig kvinnan i fråga tycks vara djupt koncentrerad på det hon gör eller samtidigt är engagerad i ett samtal med kvinnan intill. Jag undrar om personalen på gymmet någonsin fascineras av skillnaden mellan de nyvakna, rufsiga varelser som kliver in på gymmet på morgonen och de välklädda, väldoftande kvinnor som en timme eller två senare går därifrån. Så viktigt det där är, så mycket tid och pengar vi alla lägger på något som inte på något vis är livsuppehållande.

En annan upptäckt jag gjorde idag var kavlis majonnäs. Dubbelt så hög procentandel äggula som i findus majo, och dessutom billigare. Inte illa.

Snabblagat is the shit

Gårdagens plugglunch, hastigt inmundigad på biblioteket: ett kokt ägg, två paranötter och en bit spenat- och paranötspaj utan botten. Det vill säga smörstekt nöthack och babyspenat i enkelt kryddad äggstanning (ägg, creme fraiche och grädde).

Dagens middag: äggwrap med avocado och köttfärsröra. Äggwrapen gjordes på mitt standardvis, med två ägg som vispades ihop med två matskedar grädde, hälldes på en stor, platt stengodstallrik och ställdes i micron på högsta effekt i 4 minuter. Man får lyfta bort den från tallriken snabbt som attan efteråt med hjälp av en tunn stekspade för att den inte ska fastna, men sedan har man ett tokbra wrapmaterial. Receptet på köttfärsröran (som räckte till middag åt mig och M):

1 stor tomat

1 riven eller pressad vitlöksklyfta

en klick kokosfett

en klick smör

250 g köttfärs (jag använde nötfärs)

1 dl creme fraiche

örtsalt

vitpeppar

en skvätt kalvfond

några droppar worcestershiresauce

färsk basilika

Jag skar ett kryss i tomatens skal, la den i en bunke och hällde kokande vatten över den. Den fick ligga i någon minut, och sedan hällde jag bort vattnet och fyllde på med kallt vatten. Därefter drog jag av tomatens skal, skar den i bitar och gröpte ur kärnorna, grovhackade och la i het stekpanna med smält kokosfett och smör tillsammans med vitlöken. Sedan i med köttfärsen som kryddades med salt och peppar, och så fick det steka tills färsen var genomstekt. Då hällde jag på creme fraiche, fond, sås och klippte över lite färsk basilika, och så fick alltihop stå och puttra ihop i några minuter. Klart! Det här lär jag stå mig på genom både planeringsmötet och yogaklassen jag har framför mig ikväll.

Afrodisiak

Har lyckats få ur mig en tentafråga i alla fall idag. Alltid något. Och jag har gjort en massa matlådor, så jag ska slippa tänka på matlagning alls de närmaste dagarna. Det blev fyra portioner bottenlös spenat- och paranötspaj (små portioner dock, tror de behöver drygas ut lite proteinmässigt dessutom - imorgon blir det ett kokt ägg som tillbehör) och en portion biff stroganoff på fläskbog med smörstekt savoykål till, efter att M hade tagit en portion.

Folk som äter LCHF gillar i allmänhet att prata om hur fantastiska saker kosten har gjort för deras hälsa. Oftast handlar det om folk som har varit överviktiga, har diabetes eller led/muskelvärk eller dylikt som blir av med allt eller delar av sina besvär, men jag hade ju inget av det där. Jag var normalviktig och frisk före LCHF också.

Jag har alltså inte haft jättestora förväntningar. Sedan omställningsbesvären försvunnit och musklerna känns normala igen när jag tränar och så har jag inte tänkt på några skillnader alls, givetvis bortsett från det fantastiska att jag aldrig har blodsockerdippar och slipper ta med mig en miljon mellanmål utöver lunchlådan. Men härom dagen slog mig en sak, eller det var snarare M som drog min uppmärksamhet till det: min hud. Inte så mycket ansiktshuden, men resten.

För det första har jag alltid haft jättekalla händer och fötter, så fort det är det lilla minsta kyligt i luften har de blivit som isbitar. För det andra har jag i hela mitt liv kunnat avgöra när sommarhalvåret slutar och vinterhalvåret börjar eftersom min hud över en natt blir fnösketorr när det händer - det måste ha med någon omställning i lufttryck eller luftfuktighet att göra. Det hände när jag bodde i södra Kalifornien också, även om det aldrig direkt blev kallt där. Verkligen jobbigt torr, höfterna, skinkorna och hela benen från låren till vristerna, armbågar och händer. Eftersom händerna ju är ganska utsatta brukar de bli helt förstörda, spruckna och blödande och raspiga som kardborrar. Det har varit ett evigt insmörjande med feta krämer och lotions.

Och nu, påpekade M, är mina händer och fötter väldigt sällan kalla. Egentligen bara om jag har varit utomhus i kyla en lång stund utan vantar eller i blöta eller för tunna skor, men det känns ju ganska normalt. Mina ben har inte blivit torra alls den här hösten, och även om fingertopparna och de yttersta knogarna är en liten aning torrare än i somras är de inte i närheten av så sträva och trasiga som de brukar bli. Jag har helt enkelt gått från att vara kall och sträv till att bli varm och len. Anteckna det: LCHF gör en mycket behagligare att sova bredvid.

Here we go

Mycket rolig fest igår, med mycket god mat. Ovan är det efterrätten - low carb-kladdkaka med grädde och hallon - som är förevigad. Det enda som ska förevigas idag är mina högintelligenta sociologiska analyser, i hemtentaform.

Fredag = bondemarknad

Idag blev det kallrökt regnbågslax och en bit vitmögelost på getmjölk. Osten ska delvis få tjänstgöra som mingelmat på en fördrink jag ska på imorgon, men jag tänker försöka vara rolig nog att använda lite av den i matlagning. Kanske blir det någon sorts gratäng till middag?

Laxen däremot tänker jag avnjuta i så "oförstört" tillstånd som möjligt - kallrökt lax är ju typ det godaste som finns! Möjligen blir det en bit av den till lunch imorgon, troligen med någon enkel, kall sås och lite grönt vid sidan av.

Nu ska jag skriva hemtenta.

Kryddiga färsbiffar

Jag älskar köttfärs! Det blir nästan alltid gott, och det är lätt att få smak på det eftersom man kan blanda ner kryddorna i det. För några veckor sedan gjorde jag falafel åt M som han tyckte blev himla goda, så nu tänkte jag att jag skulle försöka få samma stuk på färsbiffar.

Jag började med att hetta upp lika delar smör och kokosfett i en stekpanna, och sedan slängde jag i en hackad gullök, två rivna vitlöksklyftor, massor av spiskummin och torkad mynta, lite rosmarin och paprikapulver. Fräste detta en stund tills löken hade blivit lite brynt. Då blandade jag ner lökröran i ca 500 g nötfärs tillsammans med ett ägg, en dryg matsked fiberhusk och lite örtsalt. Jag hade en mozzarellaboll hemma som jag skar i 6 delar och formade biffarna runt (nötfärs är ju så magert).

Jag stekte biffarna omväxlande på båda sidor i smör (i samma stekpanna som jag stekte löken och kryddorna i), och när de hade börjat få fin färg hällde jag på kanske 1 1/2 dl grädde, en sked tahini och en skvätt vit balsamvinäger.

Det smakade inte alls som falafel, men de blev saftiga, goda och mättande. Matlåda för imorgon är fixad.

Vegetarisk middag

Sedan Birgitta skrev om grönsakspaté har jag varit nyfiken på att testa att laga det - har aldrig gjort det innan - så idag blev det en liknande paté till middag, eftersom jag var hemma och pluggade och hade möjlighet att hålla på och låta tomater småputtra och grädda patéer långsamt i vattenbad och sånt. Jag följde i princip receptet i länken, fast jag använde haricots verts istället för broccoli och sambal oelek istället för cayennepeppar. Och jag lade till sesam- och solrosfrön rostade med lite sojasås till serveringen. 

Den största anledningen till att min mat inte blev riktigt lika vacker som Birgittas (hm, förutom att hon har gjort den här rätten ett gäng gånger innan kanske...) är nog att jag var snål och köpte billiga kvisttomater istället för plommontomater = mycket mer vätska. Alltså fick patén väldigt svårt att hålla formen. och jag får öva på det där med att forma ägg av fetaostcreme...

Ibland när jag joggar blir jag filosofisk

En tanig trettonåring vars föräldrar oroar sig för hennes krympande självförtroende skickas till en sångpedagog som utöver andra åtaganden ger lektioner i sitt hem. Den taniga trettonåringen tillbringar under ett par år några timmar i månaden tillsammans med denna kvinna som lär henne att även flickor kommer i målbrottet, att man på tonernas sammansättning i en melodi kan avgöra vilket språk som var kompositörens modersmål, som eftertryckligt bultar knytnäven i klyftan mellan sin väl tilltagna barm och sin nästan lika väl tilltagna mage för att visa var diafragman sitter, och som lyckas få en tanig trettonåring att börja tro att det även innanför hennes skärbrädeplatta bröstkorg finns en diafragma kapabel att bära en röst.

Mer än tio år senare är den taniga trettonåringen en kvinna som studerar språkvetenskap femtio mil från sina föräldrars hem, som ofta nynnar på gamla svenska folkvisor och klassiska musikallåtar när hon är för sig själv, och som fortfarande inför seminariediskussioner och muntliga framföranden trycker knytnäven mot mitten av sin långt ifrån voluptuösa men nu något mindre skärbrädelika bål och minns att hon har en diafragma och en röst.

Mer än tio år senare är sångpedagogen död, men en 25-åring som hon kanske hade glömt för länge sedan när hon dog har delvis formats av hennes gärning och begåvats med möjligheten att i sin tur tillföra världen något, om än aldrig så litet, som kanske kan göra en skillnad i någon annans existens.

Det kanske är det som är meningen med livet?

Bregott med havssalt

Köpte en sån här burk igår. Så himla gott! Blev ett par rejäla klickar på frukostomeletten imorse, känns mer som ett pålägg än som ett matfett (fast egentligen, varför göra skillnad där från början?). Nu läste jag dessutom just på Moniques blogg att bregott med havssalt är en av de bregottsorter som alltid innehåller enbart svenska råvaror. Ännu en anledning att köpa det här igen!

Grrr!

Fick äntligen kameran fixad och tog fina bilder på dagens middag som jag började ladda upp på datorn. Då hänger sig iPhoto - EFTER att jag har hunnit kryssa i att bilderna ska raderas från kameran efter uppladdning. Störande!

I alla fall. Middagen var riktigt god. Jag åt fläskkarré som hade legat och marinerat under dagen i en blandning av olja, citronsaft, vitlök, soja och honung (min favoritkombo när det gäller marinader) och som jag stekte i smör och kokosfett tillsammans med lite strimlad fänkål och savoykål. En klick dragonsmör till det. Till M gjorde jag en förenklad variant på Birgittas morotskaka, utan purjolök och pumpakärnor eftersom jag inte hade det hemma. Till det lite sweet chilisås utrört i creme fraiche och kryddat med örtsalt. Han såg inte alldeles missbelåten ut.

Nu ska jag se på Mad Men.

Hur tänkte ni?

Gällande politiska sympatier och att uttrycka dem genom att rösta har en sak alltid känts rätt och självklar för mig, och mer så ju mer tiden går: att rösta på det parti vars ideologiska grundbultar stämmer bäst överens med mina egna. Jag tänker som så här: om det parti jag röstar på, i en optimal värld, skulle bilda majoritetsregering skulle jag vilja att de styr ett Sverige jag kan vara stolt över och med värdegrunder jag är villig att stå upp för vare sig de håller alla de där fjäskiga vallöftena eller ej, och om jag röstar ideologiskt är det så det skulle bli. Det känns som det enda rätta. Bara så skulle svenska folkets åsikter komma till rättvist uttryck.

Det finns förstås andra alternativ: man kan rösta strategiskt. Man kan tänka att man låter bli att rösta på partiet man egentligen sympatiserar med och istället röstar man på det näst bästa eller minst dåliga för att förhindra att det man anser vara det sämsta alternativet får för mycket makt. Det här kan ju vara smart, men ger det oss en regering som uttrycker svenska folkets åsikter? Jag tror inte det.

Man kan också missnöjesrösta. Man kan tycka att alla de stora partierna bara slickar rumpa och lovar en massa saker de inte tänker hålla bara för att fiska röster, och så röstar man på ett litet, argt, kompromisslöst parti som tar upp en eller ett par frågor man tycker att de stora partierna glömmer bort, mer för att visa missnöje än för att man faktiskt sympatiserar med det lilla arga partiet. Jag är ganska säker på att det är vad som hände med PP's skräll i EU-valet, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det var vad som hände nu. 

Jag hoppas med hela min varelse att drygt 5% av svenska folket röstade av missnöjesskäl och inte av genuint kända ideologiska skäl.

Valet

Som Mona Sahlin sa var det här ett val utan vinnare. Vi får väl se vad som händer nu.

Tema: budget

Passade på att laga en massa mat idag så det finns en del färdigt i frysen och så. Ovan syns så kallade thailändska fiskkakor. Jag utgick från det här receptet, men gjorde ungefär så här:

400 g alaskan pollock-filé

1 dryg tesked röd currypasta

1 äggula

2 tsk fiberhusk

100 g haricots verts

1 skvätt vit balsamvinäger

Alla dessa ingredienser kördes ihop med stavmixer och formades till små kakor som jag stekte i mycket kokosfett. Provsmakade en, och de är rätt spicy. De liksom ber om att få serveras med en rejäl klick ren, krämig, syrlig creme fraiche.

Den andra rätten jag lagade kommer från boken LCHF till vardags: riktig mat för familjer med tunna plånböcker, kallas i boken för Lasses goda bogfläskgryta, och för en gångs skull följde jag faktiskt receptet. 2 små gula lökar skars i tjocka skivor och stektes i mycket smör, medan jag skar 500 g fläskbog i bitar, som sedan lades i tillsammans med löken. När köttet var brynt hällde jag över 3 dl vispgrädde och en 400-gramsburk hela tomater, kryddade med salt och vitpeppar och lät puttra ihop en stund. Enkelt, milt och gott, och perfekt ihop med lite strimlad vitkål som middag en regnig dag som den här.

Och vad har dessa båda recept gemensamt? Jo, de är gjorda av jättebilliga ingredienser! Både fisken och haricots vertsen kommer från frysdisken, köttet köpte jag på ica maxi för 35 kr/kg, och resten av ingredienserna är också antingen billiga eller väldigt dryga. Bra vardagsmat.

Eftermiddagen/kvällen har varit så himla mysig. Jag och M har fått umgås en massa och bara rå om varandra, vilket känns värdefullt när vi ofta annars har så fullt upp på varsitt håll. Därefter hade vi spelkväll, spelade brädspel och drack te, med några grannar. E hade bakat lchf-kladdkaka, hon håller också på att börja med det! Det är roligt. Jag har lovat att baka en av efterrätterna till en fest hon ska ha snart - tror det får bli kladdkakan jag bakade åt min bror för ett par veckor sedan.

Smyglunch

Sitter på bibblan och pluggar idag, och när väskan är full av dator och böcker får det bli mindre skrymmande lunch: ett kokt ägg, en bratwurst (kravmärkt och närproducerad, från bondemarknaden igår), ett gäng oliver och några paprikabitar, alltsammans dekorativt arrangerat i en plastpåse. Vågar inte äta det här inne dock eftersom allt det där har ganska distinkta dofter och man inte får äta inne på bibblan. Fast kaffe dricker jag.

I morse testade jag det första receptet ur boken: någon sorts kokospudding. Receptet såg lite märkligt ut dock, troligen tryckfel, så jag gissade mig till hur det var menat att se ut och gjorde sedan som vanligt lite egna justeringar. Så här: 

Jag smälte ca 50 g smör och hällde över 1 dl kokosflingor i en liten porslinsskål och lät stå och svälla ett par minuter. Sedan rörde jag ner 2 ägg, lite vaniljpulver, mandelessens och kanel. In i micron på högsta effekt i 2 minuter, och ut kom en liten pudding. Mättande och ganska gott. Kanske hade blivit bättre med osaltat smör dock, eller 50/50 av smör och kokosfett? Får testa det om jag gör det någon mer gång.

Boken är här!

Nu har jag fått hem LCHF till vardags: riktig mat för familjer med tunna plånböcker. Kul! Måste genast börja provlaga recept :)

Belöning?

Efter ett sånt eldprov som att gå till tandläkaren (eller typ gjort en jättestor tenta) har jag hittills i mitt liv haft för vana att belöna mig genom att "unna mig något" - typ en dyr latte på ett café med muffins eller kaka till, eller en stor chokladbit. Idag kändes det alltså naturligt att göra det, så jag började leta efter något jag var sugen på, trots att jag kände mig mätt efter lunchen. Smakade på tanken att faktiskt köpa någon sockerstinn choklad, men insåg att jag inte riktigt kände för det. Då föreslog jag en bit god ost för mig själv, men varför skulle jag vilja ha ost när jag nyss hade ätit? Nej, jag kände inget fysiskt sug efter någonting. Till sist köpte jag en pepsi max för att stilla det psykiska suget. Jag älskar just pepsi max av någon anledning, och jag brukar ta till det eftersom det inte triggar igång något ytterligare kolhydratsug - det bara lurar hjärnan en liten stund. Fast jag VET ju att det inte är nyttigt alls, men jag gillar smaken :)

Det gick förresten bra hos tandläkaren. De var jättegulliga och förstående när jag betedde mig som om de rotade i min mun med en rostig spikklubba och inte en liten spegel, och jag har inga hål alls. Lättnad.

Vuxenpoäng

Jag tar vuxenpoäng efter vuxenpoäng nu för tiden. Igår kväll var jag till exempel på handledarkurs med min vän I, som ska övningsköra med mig så jag äntligen får körkort. Nu kan man tycka att det är väl inte så farligt mycket vuxenpoäng att ha körkort vid 25 års ålder när det är möjligt att ta det från 18, men på något sätt känns det som mer vuxenpoäng att TA det än HA det vid 25. Makes sense? Kursen var rätt vettig faktiskt, och det ska bli kul att sätta igång så fort vi har fått alla intyg! Dock var fikat som erbjöds katastrof, som väntat. När en kurs pågår 17.45-21.15 - den tid då folk tenderar att äta middag i vanliga fall, och dessutom en ganska lång tid - kan man tycka att man behöver något ordentligt i magen för att orka hålla fokus uppe. Så kanelbullar och småkakor? Nja. Jag hade matlåda med middag med mig - köttgryta med en klick creme fraiche och några paprikabitar. Tur för mig.

Och idag ska jag till tandläkaren. Jag är en sån där som slutade gå dit när jag fyllde 20 och det slutade vara gratis. Detta berodde faktiskt inte enbart på de hutlösa priser man ibland får betala hos tandläkaren, utan mer för att jag är paniskt rädd för att gå dit. Att behöva betala asmycket för något man är jätterädd för - det blev liksom för mycket som talade emot. Men nu har jag i alla fall tagit tjuren vid hornen och bokat en tid, så jag ska vara där runt lunch. Vi får väl se om ni någonsin får höra från mig igen...

Studentliv

Dagens matlåda ser en smula tråkig ut, men jag har höga förväntningar. Igår tog jag fram en kycklingfilé ur frysen för att ha något att laga lunch av idag, men tänkte inte närmare på vad jag skulle göra med den. Alltså blev det, som så ofta, ganska improviserat. Jag hade en snutt zucchini kvar, så jag skar den och kycklingen i bitar samt strimlade ett blad savoykål och stekte alltihop i en blandning av smör och kokosfett - gillar smaken av det! Kryddade lite med örtsalt och svartpeppar bara. Sedan hade jag creme fraiche hemma, så jag mixade en rågad matsked av det med lite riven ost och några gröna vitlöksfyllda oliver till kall sås. Enkelt och gott. Jag hade tänkt jogga innan jag gick till skolan idag, men jag struntade i det. Har vanvettig träningsvärk i låren (eller mer hela kroppen) efter challenge-passet i måndags, jag var på spinning igår och jag har träningspass inplanerade för alla återstående dagar den här veckan, så det får bli lite vila idag.

Jag tycker så himla mycket om hur jag bor nu. Igår kom grannen förbi och bad om råd med sin dator, och jag och M följde med över (jag mest för att kika på grannens imponerande samling kokböcker). Han höll på att ugnssteka lite lök och potatis som han erbjöd M - jag hade redan ätit - och de stekte upp det sista av mitt naturbetesfläsk som tillbehör eftersom jag blev lite förfärad över tanken på middag bestående enbart av kolhydrater. Sen satt vi där och hängde och de käkade spontanmiddag, och vi bestämde att vi borde ses, kanske med fler av grannarna, och laga middag ibland för att det är trevligt. Och i morse åt jag frukost med C och E, vilket var lika mysigt som alltid. Älskar att ha både privatliv och umgänge lättillgängligt på det här viset.

Keso a la malta och köttgryta

Jag har sett många receptvarianter på lchf-ris a la malta, det vill säga keso a la malta, och jag har varit nyfiken, och nu har jag ätit min variant på denna rätt (som jag ÄLSKADE före lchf) till frukost i ett par dagar. Mycket enkelt att tillreda. Jag häller en knapp deciliter grädde i en skål och duttar i lite vaniljpulver, kanel och kardemumma, och ett par droppar (tar man för mycket blir det tokäckligt!) mandelessens. Vispar grädden fluffig och rör ner ca en deciliter keso (ett halvt litet paket) och en matsked kokosflingor. Blir riktigt gott. Särskilt mandelessensen gör mycket för smaken.

(oj vad jag tydligen gillar parenteser)

I skrivande stund puttrar en gryta på spisen. Jag hittade en billig fläskbog på ica maxi häromdagen som jag skar i bitar och frös in eftersom jag inte var säker på vad jag skulle göra med den. Precis som i falle med keso a la maltan har jag sett en mängd olika varianter på köttgrytarecept där "såsdelen" av grytan består av soja, sambal oelek och grädde/creme fraiche. Min blir så här (för två rejäla portioner):

Jag la ca 500 g grovt tärnad fläskbog - rå - i en kastrull och hällde över
1/2 dl creme fraiche tomat & saffran
1/2 dl grädde
1 msk kalvfond
1/2 tsk sambal oelek
1 riven vitlöksklyfta

Nu tänker jag mig att det ska få stå där och puttra, och sen får vi väl se hur det smakar. Blir nog bra att servera med ett par paprikabitar, eller lite riven vitkål.

Edit: det blev dragon och lite, lite grov senap i grytan också. Himla blandning, men det smakar bra.

Gårdagens projekt

Den här bilden illustrerar rätt bra vad min lördag handlade om. I förgrunden: lunch bestående av stekt fläsk med raggmunk löst baserad på Veronicas recept. Jättegott, och riktigt rökt fläsk på bra kött spelar verkligen i en helt annan liga än det där fläsket man hittar på sitt lokala lilla ica. Underbart gott!

I bakgrunden: två förgräddade pajskal gjorda på kruskakli, fiberhusk, ägg och smör. Det ena blev en västerbottenostpaj med topping av stenbitsrom, dill och creme fraiche och serverades på liten mysig kräftskiva igår kväll med E och K, och det andra fylldes med en blandning av dill, citronjuice, creme fraiche, räkost och räkor (såna där färdigskalade fulräkor i lake) och serverades som mycket uppskattad jobblunch idag. 

Dessutom är min viktiga papper-pärm med på ett hörn. Den här terminen ska här sökas stipendier, ser ni.

Om man lägger ihop det här...

...får man en ruskigt god frukost! Två stekta ägg med en liten röra av saffran- och tomatcreme fraiche, majo och kräftstjärtar vid sidan av var himmelskt.

Veckans bondemarknadinköp

Har varit på bondemarknaden igen, och den här gången blev det en bit rökt fläsksida av naturbeteskött! Härligt. Den här veckan ska jag njuta av stekt fläsk utan halvmedvetna tankar på e-nummer och dylikt. Först har jag dock en skvätt kokosmjölk och en bit mögelost jag måste göra slut på, och jag tror bestämt jag tänker våga mig på att kombinera dem. I en sås till den tråkiga kycklingfilén som ligger i kylen kanske?