fredag 10 september 2010

Jodå, jag trivs fortfarande

Blir bara nöjdare och nöjdare med LCHF. Jag har aldrig, aldrig kunnat morgonträna på tom mage förut. Måste först trycka i mig en stor tallrik gröt och sedan vänta ett par timmar för att inte få håll, och DÅ kunde jag träna, och sedan efter var jag så hungrig att jag knappt kunde stå. Idag gick jag på ett spinningpass som började 6.30, utan annat i magen än gårdagens kvällsmat och så ett glas vatten på morgonen. Inga darriga knän så långt ögat nådde. Fantastiskt. Efteråt blev det latmans-på-väg-till-skolanfrukost bestående av macadamianötter och kaffe.

Och jag väger 3-4 kg mindre på LCHF än på vegansk (kolhydratbaserad) kost. Just saying. Även om det som sagt inte var min avsikt med den här kosthållningen var det en liten sidoeffekt. Jag väger förstås mer nu än jag gjorde i somras när jag deffade, men jag tror å andra sidan knappast att min kropp tycker att det känns naturligt och skönt att späkas ner till en så låg vikt, lika lite som jag tror att den gillar att hela tiden få blodsockret uppspjälkat med hjälp av massor av frukt och spannmål. Nu tror jag att min kropp trivs.

Det kommer naturligtvis situationer som skulle kunna bli obekväma. Igår kväll var jag till exempel på en kurs som mitt jobb skickade mig till. Jag hade blivit informerad om att det skulle erbjudas fika, men eftersom jag hade mina misstankar om vad fikat skulle bestå av, och eftersom det skulle bli jäkligt tight att hinna äta innan, hade jag med mig lite av min favoritsnabbmat: macadamianötter. Tur det. Fikat bestod av godis, frukt och paj med sötad vispgrädde. Jag åt mina nötter och drack mineralvatten och kaffe (tyvärr med lättmjölk). Meckigare än så behöver de inte vara.

(Nej, jag lever inte på macadamianötter. Vid de här två tillfällena var det bara väldigt behändigt med välsmakande protein och fett i en liten påse. Alla andra måltider den här veckan har varit ägg- eller köttbaserade)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar